Färdigt programmeringsspråk och den icke programmerande programmeraren

31 maj 2010 kl. 6:41 e m | Publicerat i Personligt | 6 kommentarer
Etiketter: FizzBuzz, Personligt

Då börjar detta läsår närma sig sitt slut. Det är bara en tenta kvar att genomföra (10 juni) och sen kan jag koncentrera mig på de projekt jag har planerat att genomföra under sommaren.

Hur som helst är vi nu färdiga med konstruktionen av eget programmeringsspråk. Dokumentationen är även den färdig.

Det går att hitta dokumentationen här och den kompletta koden här. Installationsinstruktioner finns i dokumentationen tillsammans med användarhandledning, systemdokumentation och våra personliga kommentarer kring att ta fram ett eget språk (bestående av parser, lexer  och en grammatik baserad på BNF-notation).

För inte så länge sedan skrev jag ett inlägg med sju tips om att bli en professionell programmerare. Ett av tipsen är att lära sig lösa problem på ett smart sätt. Men det är inte bara att lära sig lösa problem på ett smart sätt, utan också att över huvud taget kunna lösa enklare logiska problem!

I ett inlägg på Imran On Tech (läs här) observeras att 199 av 200 jobbkandidater inte kan skriva kod alls.

After a fair bit of trial and error I’ve come to discover that people who struggle to code don’t just struggle on big problems, or even smallish problems (i.e. write a implementation of a linked list). They struggle with tiny problems.

Han använder FizzBuzz som exempel. Det är ett spel som går ut på att räkna från 1 till 100. Om talet är delbart med tre säger personen ”Fizz”, om talet är delbart med 5 säger personen ”Buzz”. Om talet är både delbart med 3 och 5 säger personen ”FizzBuzz”. Med delbart menas att den ger resten 0. Underligt nog har jobbkandidaterna svårigheter med att lösa detta problem, vilket kan ta upp till 10 minuter att genomföra. Testa att implementera det i ditt favoritspråk och se hur lång tid det tar. I Java skulle det se ut så här:

public class FizzBuzz {
	public static void main(String[] args) {
		for(int i = 1; i < 100; i++) {
			if ((i % 5) == 0 && (i % 3) == 0) {
				System.out.println("FizzBuzz");
			} else if ((i % 3) == 0) {
				System.out.println("Fizz");
			} else if ((i % 5) == 0) {
				System.out.println("Buzz");
			} else {
				System.out.println(i);
			}
		}
	}
}

Det här är alltså ett enklare problem. Ett annat enklare problem som även visat sig vara ganska svårt för kandidater är hur man ”swappar” mellan två värden. I Python skulle det se ut så här:

a, b = b, a

Det är kort och koncist, men antagligen inte vad som rekryteraren syftade på. Det skulle se ut så här i Java:

a = c;
a = b;
b = c;

Min fråga är då kanske framför allt: varför kan programmerare inte programmera? Det finns förmodligen flera anledningar till det, men den främsta anledningen jag kan tänka mig är att lösningar på problem finns tillgängliga på internet, serverade på silverfat. Detta gör att man slipper tänka – det är m a o bara att ladda ner källkoden och integrera den. Vi kan hitta källkoden för FizzBuzz på mindre än en minut genom att googla på ”FizzBuzz Java”. Detta är vad som i boken The Pragmatic Programmer kallas för ”Programming By Coincidence”.

We should avoid programming by coincidence – relying on luck and accidental successes – in favor of programming deliberately.

The Pragmatic Programmer, sid 172 (Programming By Coincidence)

Färdiga lösningar är inte helt och hållet fel. Det går betydligt snabbare att använda ett ramverk som Django eller Ruby on Rails än att skriva sitt eget. Men när vi väl löser problem så är det fördelaktigt om vi även förstår varför de fungerar. Om vi testar oss fram kan det bli till en vana där vi istället för att planera och tänka ut en lösning, gissar oss fram till en lösning.

Inlägget som först presenterade det här problemet kanske inte har något vetenskapligt underlag, men det väcker frågor för programmerare som söker programmeringsrelaterade jobb. Detta är visst något som förekommer på de flesta stora företag – där rekryteraren presenterar ett problem av ett enklare slag, för att sedan stegvis presentera allt svårare problem. Ett enkelt och effektivt sätt att gallra ut s.k. icke-programmerande programmerare.

Så, vad kan vi – som jobbkandidater – göra för att säkra ett jobb? Det första är förmodligen att kunna lösa enklare problem och även kunna implementera vissa algoritmer, som t.ex. sökalgoritmer, sorteringsalgoritmer, eller annat som vi förlitar oss på Google att göra åt oss. Detta kräver förvisso mer arbete av oss, men det lönar sig. Att läsa några böcker om just detta kan nog säkert också hjälpa. Jag har sammanställt en lista över böcker som ser ut att vara till hjälp:

• Programming Interviews Exposed, av John Mongan, Noah Suojanen och Eric Giguere.
• Programming Pearls, av Jon Bentley.
• Puzzles for Programmers and Pros, av Dennis Shasha.
• How Would You Move Mount Fuji?, av William Poundstone.
• Java Puzzlers, av Joshua Bloch.

Det var allt jag hade att säga nu. Jag återkommer med mer inlägg när jag väl har genomfört tenta. På återseende.